Jag är så sjukt trött på att må som jag gör, jag vill så sjukt mycket men håller tillbaka för att inte må sämre. Jag vill ta steget och få kalla dej för min, men jag vågar inte pga ditt förflutna och hur du håller på i vissa fall, du vet hur jag känner, men får aldrig ett klart svar tillbaka, kan du inte bara ge mej ett svar så jag vet hur jag ska göra. Pallar inte gå runt och sakna dej när du inte saknar mej, eller ha känslor för dej när du kanske bara leker med mina ?

Jag hatar känslor mer än något annat, så sjukt jävla jobbigt med allt, samt att man inte kan bestämma sig, vill ha dej samtidigt som jag inte vill veta av dej i vissa fall. På så kort tid så har du visat så mycket så att du betyder en hel del för mej och att jag skulle falla för dej trodde jag ALDRIG..
Kärlek är ju fan bara problem, eller så är jag inte gjord för att bli älskad vad vet jag ? Kanske bara är menad för att vara den snälla tjejen som ställer upp för allt och alla för att sedan bli nedtryckt. Jag gör allt för att mina nära ska må bra, och skiter i hur jag mår för det gör ingen skillnad på om jag är glad eller inte, för så fort jag är glad så är det något som kommer och förstör det med. Jag vill kunna ha saker privat utan att folk ska kunna få reda på saker, och om jag lägger upp bilder man alla behöver ine veta om allt. De som behöver veta får veta och det är mitt liv och mina val. Förhoppningsvis har jag väl någon vän som finns vid min sida när jag behöver det. Hädan efter ska jag hålla käften, inga bilder inget ska komma upp, jag ska leva i min bubbla med fejkade leenden och låtsas att jag lever i min drömvärld...