För tillfället kan jag ärligt talat skriva: Att mitt liv suger.
Nej jag är inte emo och nej jag är inte deprimerad. Utan det suger bara rent ut sagt. Orkar inte ens skriva allt som suger, för då skulle det bara bli en hel jävla bok. Kan åtminstone säga att jag är lycklig över att ha mina vänner, speciellt DIG nathalie! Du får mig att känna mig på topp när jag är nere och Sabina, du får mig också att känna mig på topp. Vad skulle jag göra utan er? Ni är dem enda jag kan öppna mig helt till nu för tiden. Man kan inte lita på någon... Förutom några få, och där inkluderar ni.

Har funderat på detta ett bra tag nu. Att vara stark, vad innebär det? Hur är man stark? Hur vet man när man är stark? Är det en fysisk eller psykisk kapacitet? Styrka är ju egentligen en oemotståndlig vilja, eller hur? Du är stark när du psykisk känner att du inte längre orkar vara kvar men du håller dig kvar ändå, men du är också stark när du fysiskt känner att du längre inte orkar gå men orkar fortsätta vandringen ändå.. Så all denna innebörd med att vara stark. Hur vet jag att jag är stark tillräckligt? Hur vet jag om jag överhuvudtaget är stark? Vad är det som avgör styrkan hos en människa?

Ja och där kom min filosofiska sida fram, varsågoda! Det där visste ni inte va? ;)